New Adventures of Old Erika

Jag är hemma från Sunny Beach. Jag är hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma, hemma!

Jag ligger i världens bästa säng, i världens bästa vardagsrum, i världens bästa lägenhet, i världens bästa trappuppgång, i världens bästa hus, i världens bästa område, i världens bästa stad, i världens bästa län, i väldens bästa land!
Okej, dagens överdrift men jag ligger faktiskt i världens bästa säng. Min säng!
Hemkommen från Bulgarien och jag vet att det har tagit lite tid att uppdatera om resan.  
Äntligen hemma! Inte för att vi inte haft det bra, men bara för det är hemma.

Jag sa på vägen hem att jag ska skaffa en fotboja som tjuter om jag kommer mer än trettio mil hemifrån, men då kom Tina på att då kan jag inte åka till Skåne och titta på Handbolls VM nästa vinter. Hm, tänkte inte på det. Men en fotboja som tjuter om jag går genom en tull till ett annat land då?

Här kommer i alla fall min reseberättelse och som alla vet har ju de en tendens till att bli väldigt långa. Kom inte och säg att jag inte varnat er!

Fredag 14 augusti:
Klockan halv åtta på kvällen bli jag hämtad hemma hos mamma av Tinas mamma Åsa och Tina. Jess hoppar också in i bilen. Åsa ska skjutsa in oss till tåget i Örebro. Vi åker in till Karlskoga och hämtar upp Jenny. Vi åker hem till Tina för hon hade glömt något, sen bär det av mot Örebro.

På väg in dit var jag tvungen att berätta för de andra att jag fick ett nytt citat till min bok jag ska skriva på telefonen en stund innan: ”Dumma citat av Jenny Sjögren!” Jag har ganska många sådana citat nu.

Jag: ”Behöver man adapter i Bulgarien?” (till elen, alltså)
Jenny: ”RABATTER?!”

Haha, vad jag skrattade.

 

Vi kommer in till Örebro i god tid och sätter oss i väntrummet och väntar in tåget. Lite panik hade vi för vi fattade inte riktigt vilket tåg det var vi skulle med, men allt kändes lite bättre när Jess hittade en hundralapp.

Tåget kom och vi gick in och hittade våra platser. Eftersom inga satt på platserna bredvid Tina och Jennys satte vi oss där. Tog en cider/öl.  Sen kom konduktören, han var en käck man måste jag säga (använder man fortfarande ordet ”käck”?).

Jenny och jag kände att det skulle vara otroligt gott med en kopp kaffe, så Jess och Jenny vandrar inväg till Bistron och kommer tillbaka efter en stund. Man hörde dem lång väg när de kom för shit vad de skrattade. Jag tror inte jag och Tina fattade riktigt åt vad trotts att de förklarade, men… De hade handlat upp hela Jessis hittehundring så de fanns kaffe, Marabouchoklad, Algrensbilar och en liten chokladbit till var. Vi mådde bra helt enkelt.

 

Lördag 15 augusti:

Framme med tåget i Västerås var det bara att vänta tills bussen till Uppsala kom och kallt var det. Tina ägnade sin tid åt att lära sig göra moonwalks, vilket kanske inte gick allt för bra.

Buss från Västerås till Uppsala, från Uppsala till Arlanda och då var man ju där. Vi kom dit innan två och incheckningen började tjugo över fyra, lite tid att döda alltså. Jag och Jenny letar genom hela Arlanda efter ett nattöppet fik eller restaurang eller likande men vi misslyckas totalt. Tillslut åker jag och Tina ner till ankomsthallen och där fanns ett fik som var öppet, det var lycka. Jag fick mig en kopp the och en chibata med salami och brieost, efterlängtat.



Efter lång väntan öppnar äntligen incheckningen. Även Marie och Emelie sluter upp till gruppen då. Vi gick upp till gaten och satte oss och evighetsvänta på att få gå ombord på planet. Här få jag nog första uppfattningen om Marie tror jag, när hon utbrister: ”Någon som vill ha kanelknäcke?”. Haha, vad är det för något överhuvudtaget?

Äntligen ombord på planet och jag somnar direkt vi är i luften. Tror att jag har sovit jättelänge när jag hör hur flygvärdinnorna börjar tala i högtalaren. Jag tror de ska säga att vi nu ska gå ner för landning men det de säger är att de nu kommer komma ut med maten. Hm, beskviken? Ja tack!

Hela flygresan ner gick bra, vi sov nästan hela vägen. När vi kom ner till flygplatsen fick man inte gå över landningsbanan till gaten utan var tvungen att åka buss de 100 meterna. Bussen var smockfull och varm som bara den. När jag sitter på bussen tycker jag mig känna igen en dam på bussen: Det var Sunes mamma i ”Sunes sommar”. Vilken grej, speciellt eftersom jag och Jenny är galna i Sune.

 

Vi åkte transferbuss i ca 40 minuter innan vi var framme på hotellet Mariner. Jenny och Tina och Marie och Emelie fick sina rum på en gång men vårt var inte klart än så vi ställde våra väskor i Tina och Jennys rum så länge.

Vi började bli hungriga så vi gick ut och hittade en restaurang nere vid havet. Jenny, som varit i Sunny beach förut, sa att de hade den godaste Wienerschnitzeln där så vi tog en varsin sådan, hon och jag. Efter maten gick vi ner och kände på vattnet i havet, gud vad skönt det var.



Vi bestämde oss för att ta en promenad och Tina skulle visa vägen till något. 100 mil och inget vatten senare var vi otroligt glada att se hotellet. Jag och Jessica fick vårt rum också. Vi var de enda som hade tvårumslägenhet, så vi hade bestämt att det var där vi skulle vara på kvällarna men så blev det inte. Vi hade balkongen mot the Mainstreet och bilar som körde hela tiden. De andra hade balkongen mot poolen så de var bättre att sitta där. Dessutom hade städerskorna rökt in vår lägenhet ordentligt.

 

Vi gjorde oss ordning för kvällen och gick ner till Marie och Emelies lägenhet. Vi satt där och drack lite. Då ska Jess och Emelie gå och handla. Emelie ville ha två plastpåsar att stoppa varorna i så hon tittar på killen i kassan, håller upp två fingrar och säger” Dos, Dos”. Killen tittar på henne och säger: ”I don’t speek Spanish!” Haha, bortgjord kallas det, va?

 

Vi sitter där på balkongen och killarna i lägenheten bredvid har också fest så de kommer in till oss. Tina där emot går in till de andra grannarna: en polis och en träslöjdlärare från Göteborgsområdet.

I Emelie och Maries lägenhet fanns inte så många glas så vi fick dricka vin ur kaffekoppar, graciöst.

Hela gänget, utom Tinas nya kompisar, går ner på en klubb. Shit, vilket drag det var. Vi drack brinnande shots och dansa järnet. På väg hem köpte vi de största kycklingburgarna någonsin, de var fyllda med pommes och skitäckliga!

 

Söndag 16 augusti:

Klockan ringer. Som vanligt brukar jag ju inte reagera jättestarkt på det. Jag slår till Jess så hon fattar att hon ska slå av min klocka. Jag förstår mig inte på henne, hon flyger verkligen upp på mornarna. Efter en stund knackar det på dörren och Jenny och Tina kommer in för frukost. Efter frukosten möter vi upp de andra och hit it to the beach.

Lite trött efter resan och kvällen somnar jag i solen men vaknar efter en stund och kommer på att jag kanske ska smörja in mig.

Vattnet var jättevarmt men det var röd flagg och man fick nästan inte bada. Vågorna var jättehöga så jag tyckte inte det var så kul men de andra var som sjöodjur i vattnet.

 

Vi gick iväg till en restaurang för att käka lunch. Jag tog en caesarsallad som var så himla god. Marie beställde en tomatsallad med mozzarella. Hon fick en skivad tomat med brieost, det var allt, haha. Jenny delade med sig lite av sin pizza till henne med.

När vi kom tillbaka till hotellet upptäcker jag att jag har bränn mig lite grann runt rumpa. Haha, det såg inte klokt ut.

Denna kväll bjuder Ving på en timmes gratis dricka i en bar och vi är ju inte de som tackar nej. Eller Tina ville inte med först men vi fick med henne. Drinkarna var 75% sprit – 25% dricka typ. Vi tjejer drog igång det där stället ganska bra, trotts att gratistimmen var mellan kl. 18.30 och 19.30.

På väg därifrån kom det två stycken som jobbade på den baren och ville sälja biljetter till oss för nästa kväll. Så sköna människor, alltså. De tog även kort på min brända rumpa (avslöja jag där att det kanske blev för många gratisdrinkar?).

 

Runda under fötterna som aldrig förr gick vi iväg till en restaurang som Tina hade varit på förra året. Vi hördes garanterat mest på stället. De var även en tjej som sjöng där och hon kunde ”Vem vet” med Lisa Ekdahl så hon sjöng svenska för oss… eller ja, ”svenska”. Sen sjöng hon en himla massa Abba med.

Jessica spanade in killen som stod i baren och servera. Han så mycket ung ut men Jess gillar de.

Vi dansar och försöker få med resten av de stackars krakarna som försöker äta på restaurangen men när vi inte får den respons vi vill ha dansar vi tillbaka till hotellet.

Väl tillbaka ska vi ladda om för att gå ut, så alla slänger sig i Marie och Emelies säng för att tagga till. Men eftersom vi var ganska så glada vid det här laget fick sängen inte oss att tagga utan att bli trötta. Det blev alltså en tidig kväll för oss.

 

Måndag 17 augusti:

Stranden väntar, pressa som aldrig förr hela dagen!





Vi gick ut och kolla läget på stan. Jenny skulle köpa en Torreströja. Alltså Fernando Torres som spelar i Liverpool, kan tjejen vara miljöskadad av sin brorsa?

 

Tillbaka på hotellet tog vi en välförtjänt siesta. Vi skulle ju ladda upp för Vengaboys på kvällen. Ni kommer ihåg dem? ”Boom, boom, boom”, ”Kiss” och ”we´re going to Ibiza”. Jag hade ladda hela helgen för att se dem. Idolerna sen man var liten ju.

Vi ska gå ut och käka så vi gör oss i ordning. Helt brun och snygg var jag när vi gick ut, har på riktigt aldrig varit så brun i hela mitt liv.

Vi gick till en mysig restaurang som vi sett tidigare på dagen när vi gått en sväng på stan. Jag, Jenny, Emelie och Jessica beställde inte någon nationalrätt som kom in på en platta och brann, jättegott var det.

Vi gick vidare till en klubb och beställde in lite drinkar innan det var dags att ta sig till ”Den glade viking” för Vengaboys.

Mellan tio och elva på ”Viking” var det gratisbar. Vi beställde in och drack, vissa drack kanske lite för mycket?

Klockan blev tolv och då skulle Vengaboys börja, men de blev försenat. När klockan var kvart över tolv fick jag ta en överförfriskad Jessi under armen och gå hem. Planen var att dumpa av henne på hotellet för att sedan gå tillbaka och titta som jag verkligen ville, men märkte snart att de inte skulle gå att lämna henne där. Jessica har själv sagt att det här var hennes värsta fylla någonsin och jag tror att det kan vara sant.

Jag somnar hur som helst i sängen med kläder och skor på och vaknar någon timme senare och går och lägger mig.

 

Tisdag 18 augusti:

Tina och Jenny kommer som vanligt upp till oss för frukost. De berättar att Vengaboys spelat massa gamla goa låtar, hm. Tjejerna frågar också hur jag ser ut? Kollar mig i spegeln och ser att hela min vänstersida på ansiktet är totalt uppsvullet, fullt med blåsor och ögonen igensvullna. Yes, på med solhatt, solglasögon och starkaste solskyddsfaktorn till stranden idag.

Av någon anledning tog Jess sovmorgon men vi andra gick ner till stranden. Vi hyrde ett parasoll, dels för mitt ansikte och dels för att vi alla var lite slitna från gratisbaren dagen innan. Hela dagen lekte vi leken ”hur-många-får-plats-under-ett-parasoll?”, ingen ville vara i solen alls så vi satt där under och tryckte. Tina tyckte att mitt ansikte gav mig dispens att vara mest under parasollet. Efter en stund kom Jessica också ner.

 

Mitt ansikte tillät inte mig att vara på stranden allt för länge så jag och Jenny gick tillbaka till hotellet.  

Mitt ansikte hade blivit mycket, mycket värre men efter som jag inte hade ont kunde jag peela ansiktet med en handuk. Jag smörjde in ansiktet med Tinas kylbalsam och det var nog det värsta jag gjort! De brände tag i hela ansiktet och så var det så starkt att det gick rakt in i ögonen. Jag fick lägga mig sängen med en handuk över ansiktet. Då knackar det självklart på dörren och jag måste öppna åt Jessica. Kändes som jag sprang tillbaka till min handuk i sängen. Jess kom och lade sig med.
Tina kommer upp och snackar en stund, sen går hon igen. Sen kommer hon tillbaka och jag hör att hon har killar med sig. Jag, i mitt röda svulloansikte under handuken, skriker åt Tina att ”hon faan inte ska dra in några killar här”. Sen hör jag bara hur grabbarna kommer in och slänger sig i sängen med oss och börjar snacka. Jag hade ingen aning om vilka det var men vågade ju inte titta upp under handuken, det kändes lite jobbigt faktiskt. Tillslut kunde jag inte hålla mig längre utan kikar fram men sen slänger handuken över ansiktet igen. Det var de två killarna som sålt biljetter Vengaboys till oss kvällen innan. De jobbar typ på provision för ”Viking” och går runt på hotellen och säljer.

Hur som helst, två snygga killar i sängen och Erika under en handuk! Det var dags att face the fact; Jag tog av mig handuken! Ena killen tittade på mig och tyckte synd om mig så han klappade mig på benet. De blev ju ännu jobbigare för de var inte rakade, hm… De ville i alla fall att vi skulle följa med ”Viking” på en barrunda på kvällen och efter att ha övertala alla köpte vi biljetterna.

 

Vi gjorde oss ordning för kvällen och gick ut och åt. Vi hamnade på en restaurang Maries föräldrar hade rekommendera. Det var fullt där inne och det var en stor restaurang, så förstå att den var bra. Det tog i alla fall en evighet innan vi fick maten. Jag beställde kyckling men när Emelies grillspett kom serverade på ett grillspett stort som ett svärd blev jag ganska avundsjuk, speciellt efter att ha smakat på hennes mat.

När Emelie var mätt men hade massa mat kvar lade jag glatt undan min kyckling och åt istället upp hennes mat.

Vidare sen till ”Viking” där vi skulle utgå ifrån. Vi fick en varsin gul t-shirt så alla såg typ likadana ut. Vi gick vidare till nästa bar och fick en drink till. Där var det även Happy Hour så By one – get one free gillade vi, Red bull och vodka.
Vi gick sen vidare till nästa bar, där spelade de gamla härliga partylåtar. Här bestämmer sig Tina och Jenny för att gå hem, tror Jenny hade huvudvärk eller något.

Efter det blev det en bar till innan vi gick tillbaka till ”Viking”. Där dansade vi som aldrig förr tills det var dags att gå hem och sova.

 





Onsdagen 19 augusti:

Som vanligt kommer Jenny och Tina upp för frukost. Efter som mitt ansikte var ännu värre än kvällen innan så bestämmer jag mig för att skippa att följa med till stranden idag utan går och lägger mig igen. De andra bestämmer sig för att ta poolen idag istället.

Efter att ha sovit ut och är ganska rastlös rustar jag upp mig med hatt och glasögon igen och går ner till poolen. Där ligger de andra och har det gött under parasoll och i skuggan av ett hus. Jag sätter mig med i en solstol i skuggan, där får jag sitta medans de andra har det gött. Jag tröttnar snabbt på att livet är orättvist så jag övertalar Emelie att följa med in till baren och köpa en drink, hon var ju inte direkt svårövertalad.

Vi beställer en varsin Blue Lagoon, men då säger killen i baren att 6.99 leva är happy hour-priserna. Vi säger ju att vi såklart vill ha drinkarna ändå och frågar var de kostar nu då. Då svarar han att de kostar 7 leva. Hm, det motsvarar en skillnad på ca 5 svenska ören, de kändes som vi kunde leva med det, faktiskt.

Där sitter jag nu i skuggan i värmen med en hatt och solglasögon med en drink i ena handen och vattenmelon i andra och högtalarna spelade Nikelback, jag mådde alltså ganska så bra. Då kommer ju de där killarna som säljer biljetter igen. Sist gömde jag mig under en handuk, denna gång under en hatt.
De kommer fram och sätter sig vid oss och börja snacka, ena killen frågar ju såklart hur det är med ansiktet idag, hm. ”Jo tack, de är bra” eller något liknade sa jag. Ansiktet var så sönderbränt att jag tror de klassas mer som brännskada än som solbränna. Dessutom var jag så svullen att kinden hängde, haha. Emelies aloeverasalva hade inte heller hjälpt.

De sitter där och snackar och helt plötsligt känns det som vi sitter och snackar med hela hotellet. Det var jättekul, tänk bara om man slapp gömma sig under hatten. Killarna ville i alla fall sälja biljetter till något på kvällen men vi var väl inte så sugna, så vi sa att vi skulle bestämma oss under dagen kunde de komma tillbaka sen.

 

Jag, Tina, Jessica och Jenny bestämmer oss för att gå ut på stan och kolla lite och handla. Vi gick bl.a. på en 4D-bio, det är ju helt sjukt kul alltså, får ni chansen så ta den. Jag och Jess gjorde det i Magaluf förra året men den här var ännu mer avancerad, den sprutade vatten, slog oss i rumpan och piska oss på benen. Så himla roligt.

Jag, Jess och Jenny gjorde en till sjukt kul sak. Det såg ut som ett rymdskepp man satte sig i och så visade det en film som om man åkte berg-och-dalbana. Sen så rörde sig hela rymdskeppet så de kändes verkligen som du åkte. Tina stod utanför och såg oss på en skärm, banan på en skärm och så hörde hon oss skrika.

Vi gick runt på stan ett tag och där fick vi även veta att ”everyone knows that swedisch people are stinky”, vilken bitter kille. Jenny fick i alla fall sin efterlängtade Torres-tröja.

Vi gick tillbaka till hotellet eftersom vi kommit överrens om att äta vid åttatiden varje dag, men Emelie trodde vi hade ätit utan henne och Marie så de följde inte med oss ut.

Vi andra gick till en restaurang där de hade en skyllt utanför med meny på svenska. Vi grubblar fortfarande på vad ”törrötter” är för något?



Vi beställde något kött och så var vi så himla sugna på beaneissås så vi beställde det med. Jenny var också toksugen på broccoli så hon beställde det med, haha. Vi käkade, trotts att beaneissås var en sådan besvikelse, sen gick vi tillbaka till hotellet och hörde med Marie och Emelie om de ville följa med ut och hyra golfbil och åka runt i. De hade främmat men det gav i alla fall Marie upp för att följa med oss ut.
Det var ingen som ville köra golfbilen så jag blev framröstad till chaufför, men det gjorde absolut ingenting, älskar sådant ju. Tina satt fram hos mig och de andra satt bakom oss rygg-i-rygg. Vi upptäckte hela Sunny Beach och kom på att vi hade missat halv stan den här veckan. Jag och Tina räknade även hur många trafikregler vi bröt mot om vi hade varit i Sverige:

·         Rattfylla

·         Lagen om säkerhetsbälte

·         Ej stannat vi stoppskyllt

·         Hastighetslagen

Vi hade nog ännu fler när vi satt där.

Enda gången vi faktiskt stannar vid stopp är för att släppa förbi en bil, en polisbil! Den åker före oss en liten bit, sen stannar den och börjar backa mitt på huvudleden. Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv tror jag. Tina sa att jag såg helt förstörd ut. Polisen backar en bit, svänger in på en tvärgata, vänder och försvinner, phu!

Kan även säga att jag också ska köpa mig en Liverpooltröja! Jenny har aldrig varit så populär tror jag. Alla skrek ”Liverpool” och ”You’ll never walk alone” efter henne. Det var skitkul, ju.

 

 

Torsdagen 20 augusti:

Eftersom jag börjar tro att jag har permanenta skador i ansiktet väljer jag att inte följa med ut till poolen idag heller. Istället stannar jag inne och kollar på friidrotts VM. Det var just då gång på en tysk kanal, riktigt intressant. Det var en japan som blev diskad. Gaah! Ta mig härifrån, tack, jag är ju på semester!

På med hatt och glasögon och ner till poolen. Jag lade mig i en solstol med hatten för ansiktet och en handuk över. Det var olidligt varmt därunder så jag pallade inte många minuter. De andra hade kommit överens om att för min skull inte ligga allt för länge där ute utan att vi skulle gå och shoppa istället, änglar.

Vi handlade en hel del, bl.a. supersnygga och billiga hoodtöjor. Jessica köpte även en skitsnygg tröja åt sin syrra Julia.

Vi hittade även en Pilgrim-outlet, där köpte jag ett armband. Köpte även lite underkläder och så.

Vi kom tillbaka till hotellet och gjorde oss ordning för kvällen. Jenny lånade även ut en kortisonsalva, jag hade ju testat allt så varför inte?

Denna kväll gick vi tillbaka till restaurangen vi var på andra kvällen, där vi hade sjungit med i låtarna och dansat på. Direkt vi kom in började alla i personalen och hälsa och le åt oss. Även hon som sjungit sist vi var där hälsade också jätteglatt. Hon berättade att hon skulle börja spela om en stund. Hur som helst kändes det som vi hade lämnat intryck sist vi var där.

Vi beställde mat och åt. Efteråt beställde även några av oss efterrätt, Marie och Jess delade på en bananasplit och jag köpte godaste kakan. Helt plötsligt när vi sitter där kommer tjejen som sjöng fram med en mic och håller den framför mig och tycker jag ska sjunga ”Vem vet”. Haha, vi hade ju sjungit med även den här kvällen, men nu ska vi inte överdriva, va?

Vi ropade även till oss killen Jess spanat in sist vi var där. Han hette Christian och ställde upp på ett kort med Jess, trotts att vi nog bara var jobbiga.

 

Vi gick tillbaka till hotellet och där lyckades jag med något jag aldrig lyckas med tidigare: sätta Smirnoff i halsen. Jag fick inte luft och kunde inte tala. Jag försökte säga ”vatten” men det gick inte. Fick springa in på toan och hulka som aldrig förr. Även om det lugnade sig så var det ändå kvar. Tillstut fick jag ta en bit av Maries kanelknäcke och tugga på. Jätteobehagligt var det.

 

Vi gick till den delen av Sunny beach vi hade missat och till en skandinavisk klubb som hette ”Kung i baren”. På vägen dit ramlade Tina, som är en mycket, mycket liten person, ner för trottoarkanten (en del tycker faktiskt de är höga!). Hon skrapade upp knäna och stukade foten. Då blir Jenny galen och skäller ut Tina för att hon har förstört Jennys tights. Haha, Tina har ju ganska ont, så de minsta hon vill är väl att Jenny ska skrika åt henne. Till slut tröttnar Jessi på Jennys tjat och säger till henne: ”Men det är ju bara 40: - på HM!” Haha.

 

In på ”Kung i baren” och röj som aldrig förr. Jag tog det ganska lugnt men bl.a. Marie var i bra fart. Kvällen höjdpunkt var nog när massa killar på bardisken tog av sig alla kläder och dansade lös. Tack vare Marie har jag ganska fina bilder på det med, hm…

När vi hade tröttnat gick vi tillbaka till hotellet. Tina och Jess köpte lite mat på vägen. När vi var tillbaka på hotellet smörjde jag in ansiktet i Jennys kortisonsalva igen innan vi lade oss.

Måste även säga att det fanns en skyllt på hotellet som vi tyckte var ganska kul!

 

Fredagen 21 augusti:

Alla gick till stranden utom jag, som vanligt, trotts att det verkade som Jennys salva faktiskt hjälpt. Men efter att ha försökt sova, ätit en macka och dragit loss halva ansiktet tröttnade jag på att ligga inne, så jag tog hatten och gick ner till de andra.

De hade hyrt ett parasoll som de satt under. De hade just köpt lunch, bakad potatis, så jag åt upp Tinas rester innan jag slängde mig i havet. Tillbaka på torra land la jag mig med ansiktet i skuggan med hatten på och handuken över, sen med resten av kroppen i solen, här gäller det att pressa det sista! Efter en stund vände jag på mig och körde framsidan.

Vaknar med ett ryck en stund senare och vi går tillbaka till hotellet.

Vi går ut på stan (utan hatt!) och ska handla det sista. Jag skulle köpa något till syrran, sen hade jag lovat att köpa med en limpa cigg till Murra, så det var vad jag la mina sista pengar på. Emelie och Jess gick iväg och gjorde akrylnaglar, Tina var dålig och gick tillbaka till hotellet, så var de bara tre… Marie, Jenny och jag gick runt och titta lite till och helt plötsligt möter vi Jess komma gående helt själv. Hon hade ångrat sig och orkade inte vänta på Emelie.

På väg tillbaka till hotellet skulle Marie göra en hennatatuering för att freaka ur sina föräldrar, de hade sagt till henne att vad hon än gjorde så fick hon inte tatuera sig. Hon gjorde tre, fyra tassavtryck på magen, sen skulle hon skriva ”Funkö” på skinkan (hennes efternamn när Funke). När hon ställer sig upp och ska göra den andra lyckas hon smeta ut hela tassavtrycken på magen och över armen. Haha, lyckat! Då var det väl bara att börja om då.

 

Tillbaka på hotellet och dags för mat. Tina var dålig så hon blev inte med ut. Emelie ville att vi andra skulle gå till en restaurang som killarna på hotellet hade gått till ofta, så de gjorde vi.

Emelie var som vanligt jättestressade och skulle börja dela upp notan innan vi hade fått in maten, i vanliga fall hade Tina hand om den.

Maten kom in, alla utom Jenny hade beställt grillspett och vilka grillspett.

Efter vi ätit var Emelie jättestressad som vanligt och började med notan igen. Vi andra ville ta det lite lugnt men de gick verkligen inte. Emelie berättade vad alla skulle betala sen när alla la fram sina pengar klarade hon inte av att ge växel så vi andra fick ta över, haha. Lite kul var det.

Vi gick tillbaka mot hotellet och köpte med lite frukost som vi skulle ha nästa dag. Jag, Jess och Jenny gick till Tinas och Jennys rum för att se hur det var med Tina. Hon mådde väl inte jättebra, men hon hade i alla fall fått i sig något att äta: ett paket med salta pinnar. Bra där, Tina!

Vi blev inte kvar där så jättelänge utan gick upp till oss och packade ordning och så, sen ställde jag klockan och vi gick och la oss. Jessica och jag låg och snacka en bra stund och skratta åt typ allt innan vi somnade. De var andra i vårt resesällskap som däremot inte fick sova. Tina var dålig och var uppe hela natten så kan tänka mig att även Jenny var vaken där. Emelie höll sig ”sysselsatt” så Marie tillslut fick rymma ner till Jenny och Tinas rum. Men vi sov i alla fall!

 

Lördagen 22 augusti:

Tina ringer på telefonen och vill ha någon tablett av Jessica, så Jenny och Tina kommer upp med sina resväskor och redo för frukost och sen för att åka. ”Shit, vad tidiga de är”, tänker jag som aldrig kliver ur sängen innan jag måste. Så kommer de in och frågar om jag fortfarande sover och där ju klart eftersom klockan inte ringt! Men, bra där, Erika! Eftersom jag inte kan ställa om tiden på min telefon och tiden går en timme före i Bulgarien har jag givetvis ställt alarmet en timme fel. Upps och upp ur sängen. Gör mig ordning lite snabbt och slänger ner de sista sakerna i väskan.

Ner till lobbyn och Jessica och Tina går och checkar ut oss ur rummen medans jag och Jenny väntar utanför. Bussen kom och vi hoppar in.

 

Framme på flygplatsen. Gissa vem den första vi ser är: Sunes mamma, igen!

Jag och Tina slänger i oss lite yoghurt innan vi går genom tullarna. När vi är genom allt så kollar vi lite i taxfree, det fanns två små butiker, men inte mycket att ha. Sunes mamma dyker upp lite varstans, hela tiden.

Jag och Emelie är jättehungriga och går till ett litet café som fanns där. De har typ svettiga mackor och chips, så jag känner att jag hellre går hungrig.

Vi sätter oss i en trapp och tar det softich, Emelie och Tina försvinner en stund. Då kommer Sunes mamma och ställer sig en bit från oss. Då kommer Emelie och Tina tillbaka och Emelie säger jättehögt: ”Sunes mamma är överallt!”. Alla vi andra tittar på Emelie i panik, skriker ”Schhhy” och pekar på att hon faktiskt står bredvid oss, haha, men tror inte att hon hörde.

 

På planet och i luften får jag äntligen mat! Kaffe och en stor macka. Det behövdes kan jag lova, jag har ju en tendens till att bli lite bitter om jag inte får äta och sova och trött var jag redan. Jag satt och lyssnade på min ipod typ hela vägen, men jag hade ju koll på Jess ändå. Hon läste bok i fem minuter, lyssnade på mp3 i fem minuter, titta ut genom fönstret i fem minuter, läste tidning i fem minuter… jag tror att hon hade nått höjden av rastlöshet.

Sen kom jag och Jenny på något som bara jag och Jenny kan: Vad heter Rumäniens huvudstad? Vad heter Kroatiens huvudstad? Vart ligger Belgrad och Kiev? Och vad heter Vitrysslands huvudstad? Jag tror aldrig vi har haft sådana problem, alltså, men vad gör man inte när man är rastlös?

 

När vi kom till Arlanda trodde jag att vi skulle få vänta jättelänge på vårt bagage, det brukar man få där, men inte den här gången och tack för det!

Vi landade kl. 13.10 och mötte upp Tinas pappa, som hämtade oss, 13.30 så att få bagaget och gå genom tullarna tog oss 20 minuter.

Vi hoppade in i bilen och då hade jag och Jenny fått nog. Vi sms:ade Jocke och frågade alla våra frågor och fick svar:

Kroatiens huvudstad: Zagreb

Rumäniens huvudstad: Bukarest

Vitrysslands huvudstad: Minsk

Kiev ligger i: Ukraina

Belgrad ligger i: Serbien

 

Vi stannade och åt på McDonalds i Enköping, sen var det bara hem, hem, hem! Och såklart ladda om för kvällen!

 

Trotts att jag såg hotellrummet mer än stranden var det skönt att komma bort ett tag, även om det var skönt att komma hem med.

Vi sa även att vi åker samma gäng till ett nytt ställe nästa år och jag tycker vi åker på en skidresa till Alperna då! Jag vill aldrig mer se solen! Eller jo, det vill jag nog visst det. Men just nu känns det inte som jag vill de, jag har fått/lyckats med lite för mycket saker denna resa:

 

·         Solbrännan såklart – blåsor i hela ansiktet, kinden hängde och ögonen var igensvullna.

·         Höll på att kvävas när jag satte Smirnoff i halsen.

·         När jag kom hem hade jag alla tecken på svininfluensan – förkylning, dålig i magen, ont i kroppen, feber, huvudvärk.

·         Eftersom jag var nyopererad fick jag inte ha ärret i solen, så det tejpade jag över, men klistret på tejpen frätte in i huden och lämnade stora blåsor.

·         All solbränna är redan bortflagnad eftersom jag inte kunde vara i solen de sista dagarna.

·         Jag har även stora soleksem på hela magen.

Är det konstigt att jag är lite skeptiskt till att åka utomlands igen?

 

I alla fall stort tack till Jessica, Jenny, Tina, Marie och Emelie som var med och gjorde allt toppen! Love you!!