New Adventures of Old Erika

Vaddå ” internetdiagnostisera min fot”?

Jävla dum idé!

Jag är ju för fan hypokondriker, jag är ju sprängsjuk nu!

Foten kommer ju ramla av!

Inte nog med det. Jag klarar ju inte av och se blod, benbrott och liknade längre.

Söker man på stukad fot så är det inte vackra bilder som kommer upp så nu är jag ju halvt svimfärdig också!

Empati av mamma? Nej, nej inte min mamma, inte! Hon bröt ju ihop och höll på att skratta ihjäl sig åt mig. Hallå, jag dör ju här!

"Det ska göra ont att spela handboll!" sa jag alltid till mina tjejer när jag var tränare!

Ligger i sängen och ifrågasätter hur jag tänkte när jag började spela handboll igen?
Okej, det är ju superkul och nya laget är ju jättebra, men jag är ju inte hel någonstans ju!

Jag har nu spelat en månad och under den tiden har jag lyckas med en hel del.

Förra torsdagen på träningen fick jag en boll i ansiktet och trodde först näsan hade gått sönder men det hade den inte, det smäller ju till så enormt i den när man får en boll i ansiktet. Så jag fortsatte spela. Insåg efter en halv minuts spel att inte näsan hade gått sönder utan att jag blödde som satan i gatan från läppen, eller rättare sagt: läpparna. Två fläskläppar resulterade den klantigheten i, en stor och en liten fläskläpp.

20 minuter senare var det dags igen.

Stod i försvar och skulle ta mittsexan i en övning. Lyckades böja fingret på ett sätt fingrar inte ska bli böjda i. Tack så himla mycket för den stukningen som fortfarande inte är bra.

Tisdagsträningen och en ny chans för skada så varför inte ta den?

Snubbla och trampa snett med foten och så klart den foten som jag stukade på en blöt utekväll förra sommaren.

När jag ramlar lyckas även en av tjejerna i det yngre laget trampa mig på handen. Jag skriker till och tjejen blir helt förskräckt för att hon trampat på mig. Jag lyckas skrika: ”Det är inte handen, det är foten!”. Jag kände inte ens att hon trampat på mig.
Efter att ha walking of the pain var jag fit for fight igen och igång på träning igen. Skönt att inte ha stukat foten, tänkte jag, men inte.

Två dagar gick och även om jag var stel i foten både onsdag och igår så hade jag inte ont. Åkte iväg och tränade igen igår och efter den träningen var foten helt kaputt. Idag har jag haft jätteont hela dagen på jobbet men inte förens jag kom hem och lugnade ner mig kände jag att det står en liten, liten man och spränger berg i min fot. Hela foten spränger! Någon som vet vad det är för något? Frågade min Sportdoktor Tina om hon visste och hon gissade på överbelastning eller att något ligger i kläm kanske, någon som kan kommentera det? Den är ju varken svullen eller blå men det känns som en stukning.

Utöver dessa har jag även fått en liten lårkaka, blåsor på fingrarna (som hör handboll till) och diverse blåmärken. Jag som trodde knät skulle vara problemet men det är ju det som det har gått bäst med.

Förmodligen tycker alla nu att jag är klantigast i världen, men så är det inte! Det blir så här när man spelar handboll och det gör aldrig ont när det väl händer utan bara efteråt.

Så nu har jag fått klagat av mig. Och jag vet att det snart har gått över igen. Och att jag snart gjort något annat med mig själv.

Nu ska jag internetdiagnostisera min fot!

Kom på att jag vill klaga mer! Jag vill spela match på söndag men måste jobba! Typiskt!

Mina nya grannar på 9A.
SysterYster och SvågerRoger(?)

Någon som hört att jag börjat spela handboll igen?

Det kanske inte är konstigt att man är som man är när detta är ens närmsta vänner!

EN VÄGG

Haha, hur trötta var vi i söndagskväll?

Jag har beställt en Onepiece!

Jag visste inte ens att jag ville ha en!

Jag kommer inte ihåg vilken färg jag tog!

Jag har tydligen redan betalat för den!

Det här gjorde jag igår i all stress.

Idag när jag kom hem från jobbet låg det en lapp från leverensföretaget UPS innanför dörren, de har tydligen varit här och knackat på redan idag, men jag jobbade ju. Det stod också på lappen att de skulle komma tillbaka igen på måndag någon gång under dagen, men jag jobbar då med… Så jag ändrade leverensadressen till BodaBorg i Karlskoga AB, Gösta Berlingsv. 51. För så kan man också göra!


Undra hur jag kommer se ut i den?

Kanske så här:





Eller kanske så här:

Jag har glömt att berätta att en av mina vänner hittade en ny typ kille för några veckor sen.

Jag tänkte direkt gå ut och berätta vem det var men kom på att det är mycket roligare att göra detta till en liten gissningstävling. Så ni som vet vem det här är håller käften!

En kille går förbi och är bara så där teddybjörnsmysig som vissa killar kan vara, ni vet en sådan grabb som man bara vill slå sig ner i soffan under en filt med och bara krama ihjäl.

Min vän utbrister då följande:

”Men åhhhhhhh titta! Det där är en sån kille man bara vill gå fram till, köra ner huvudet i bröstkorgen på och pppphhheeeuwww ” Kan förtydliga att ”pppphhheeeuwww” är ett sådant där hästgängande motorbåts ljud som man måste skaka hela huvudet när man gör.

Någon som vill gissa på vem knäppskallen är?

Chris Pine är en sådan myskille!

Hetast denna morgonen!

"Och jag hatar att jag älskar dig
Och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig"

Den här låten har ättrats sig fast i huvudet på mig ikväll och vägrar försvinna.
Egentligen är det skitsammma, för låten är grym, men det är en sak jag undrar:
Varför?

Och jag skäms för att be och jag skäms för att gråta
Mitt hjärta är ditt att förstöra, låt din vän få veta
Och jag skäms för att säga att du är kvar i mig
Skratta åt det, för då kommer jag kanske över det
Hur kunde du falla när han sa,
Jag älskar dig, jag älskar dig så mycket att jag hatar mig

Mina vänner säger: "Vakna upp
Och sluta tänk på det"
Men vad vet dom? Nu är nån annan än jag närmare
Livet innan det kunde jag, utan och innan
Jag kunde haft det så för alltid
Men jag föll för dig och du förtjänade en nominering för rollen du spelade

Purri ♥
Helt sjukt söt!

I snart två veckors tid har jag inte kunna sovit på nätterna. Är det någon som har ett förslag på varför det är så? Är det värmen?

Jag är ju förkyld så först hade det nog med det att göra, men nu har jag ju massa hostmedicin och skit så jag märker ju inte ens av att jag är förkyld under nätterna längre.

Resultatet till att jag inte kan sova på nätterna och ligger vaken har blivit följande: Jag sitter uppe halva nätterna istället.

Eftersom jag ligger vaken i timmar har jag tröttnat på att gå och lägga mig så jag gör det inte och det är kanske konstigt, vad vet jag… men även när jag går och lägger mig två på natten ligger jag ju ändå vaken i timmar innan jag somnar. När jag väl somnar så sover jag dessutom väldigt oroligt och vaknar hela tiden. Varför?

Tack vare det så går jag runt och är skittrött på jobbet istället, vilket absolut inte är bra heller.

En liten kul(?) historia i och med detta: I måndags var ända dagen jag faktiskt kunde somna i bra tid och vad händer? Jo, två väldig fulla s.k. vänner ringer från en krog i Lidköping och bara måste sjunga Håkan Hellström för mig. Tack för det televerket!

Alla huskurer för att somna och sova bättre tas emot tacksamt!

 Även receptbelagda tabletter som kan hjälpa, för nu börjar jag bli galen på att inte kunna sova!

Ja här händer det inte mycket alltså, känns inte som jag har gjort någonting kul att berätta om på jättelänge ju. Men får väl ta de senaste dagarna då kanske?

I lördags var jag hemma hos mamma och käkade med familjen och min moster och morfar. Drack lite vin och kanske någon grogg. Började lite försynt med: ”Syster, när börjar du imorgon?” för att sedan gå över till ”Men jag drack ju med dig trotts att jag skulle jobba förra helgen!”Om hon är svår övertalad? Nej, nej, absolut inte.

Vidare hem till mig och drack någon mer grogg innan jag och Jennifer tog en promenad till Karlskoga statshotell. I kön till statt ringde Sophie (som jag tidigare på dagen hade skjutsat hem till en arbetskompis för fest) och sa att de nu var hemma hos henne festade, skulle jag få tråkigt så skulle jag komma dit. Tänkte någon sekund på att kanske skita i statt men nej, jag hade ju ändå lurat med syrran ut.

Väl inne på statt tappade Syster med Guldbyxorna en hundralapp det första hon gör (smart ass), där efter får jag en cider i näven av Jennifer (hade hon betalat för den och i så fall: med vilka pengar?) innan vi ger oss ut på Borggår’n.
Där ute träffar jag BARA gamla vänner och bekanta. Folk jag umgicks med förr och det var så himla kul! Det gjorde hela kvällen faktiskt!

Ut från Statt strax innan två och nu då? Hem och sova? Vänta, kan det möjligen vara så att Sophie fortfarande har fest trotts att klockan är över 20.00? Jajamensan! ”HEEEEEEEJ ERIKA! KOM HIT!” skrek det i örat på mig när det svarade på andra sidan i telefonen.

Börja ta en nattpromenad hemåt i min ensamhet. Lyckades springa in i Sara the Star på vägen och växlade några ord med henne (anledningen att jag tar upp det här är för att jag ev. tror att hon kommer läsa det här och komma ihåg att jag sa att det skulle vara kul om hon kom förbi och hälsade på oss på Boda någon dag.)

Hem till Sophie där hon var tuppen i hönsgården eller snarare tvärt om (Hönan i tuppgården?). Det var bara hon och massa karlar där, tydligen arbetskamrater alltihop. När jag kom dit hade Sophie ställt fram min Smirnoff åt mig (alternativt till sig själv). Satt där cirka en timme och höll på att skratta ihjäl mig varje gång en av killarna kom in rummet för han är så sjukt lik en kille i en film.

Efter en timme slängde Sophie ut alla men jag skulle få vara kvar sa hon. Mm eller hur? Efter 2,5 minuter fick jag också så snällt gå hem…

Söndag och jag sov nog bort största delen av mitt liv den dagen.

När jag hade bestämt mig för att det inte var ”dagen efter” längre så åkte jag hem till min tjockaste kompis, som inte kommer vara min tjockaste kompis i slutet på den här veckan eller nästa vecka (kanske, kanske veckan där på men är inte ungen ute då så ska vi hjälpa till att röka ut den därinifrån!). Murra bjöd på kaffe och vi uppdaterade varandra om allt som är värt att veta. Jättetrevlig var det för jag har inte träffat henne på väldigt länge.

Världens största katt kom in i Murras kök när vi satt där också. Den kom in bakom mig så Murra såg den innan mig. Hon vet vad jag tycker om katter så hon spände ögonen i mig och sa: ”Bli inte rädd nu!” Jag blev rädd. Det var ju ingen katt, det var ju ett muterat bergslejon! Vem uppfann katterna och hur tänkte denne då?

Hur som helst, alla hjälper Murra räkna ner till bebisens ankomst och det bara måste bli den här veckan! Hon har fått lördag som datum, spännande!

Måndag och tisdag har bara bestått av jobb. Inget kul att berätta om där. Eller jo, just ja: Tim is back! Norge var för coolt för honom.

Och nu när vi nämnde Norge finns det ju mer saker att säga. Men nu måste jag övergå till att försöka vara seriös.

Ingen har väl missat terrorbombningarna och skjutningarna i Norge?

Sen i fredags har jag följt att nyheter och tidningar slaviskt. Är det sant att en människa kan klara av att göra detta ensam? Hur störd kan en människa bli?

Jag tycker att det är så fruktansvärt att det inte ens går att hitta ord för det. Se alla bilder i tidningarna och på TV, höra alla som var där och berättade om det, föräldrar som aldrig får hem sina barn.

Hur kan en människa klara av att göra så här mot sitt eget land och sitt eget folk? Det är en gåta.
Alla tankar till drabbade, sörjande och norska befolkningen.

Avslutar här…