New Adventures of Old Erika

Ja här händer det inte mycket alltså, känns inte som jag har gjort någonting kul att berätta om på jättelänge ju. Men får väl ta de senaste dagarna då kanske?

I lördags var jag hemma hos mamma och käkade med familjen och min moster och morfar. Drack lite vin och kanske någon grogg. Började lite försynt med: ”Syster, när börjar du imorgon?” för att sedan gå över till ”Men jag drack ju med dig trotts att jag skulle jobba förra helgen!”Om hon är svår övertalad? Nej, nej, absolut inte.

Vidare hem till mig och drack någon mer grogg innan jag och Jennifer tog en promenad till Karlskoga statshotell. I kön till statt ringde Sophie (som jag tidigare på dagen hade skjutsat hem till en arbetskompis för fest) och sa att de nu var hemma hos henne festade, skulle jag få tråkigt så skulle jag komma dit. Tänkte någon sekund på att kanske skita i statt men nej, jag hade ju ändå lurat med syrran ut.

Väl inne på statt tappade Syster med Guldbyxorna en hundralapp det första hon gör (smart ass), där efter får jag en cider i näven av Jennifer (hade hon betalat för den och i så fall: med vilka pengar?) innan vi ger oss ut på Borggår’n.
Där ute träffar jag BARA gamla vänner och bekanta. Folk jag umgicks med förr och det var så himla kul! Det gjorde hela kvällen faktiskt!

Ut från Statt strax innan två och nu då? Hem och sova? Vänta, kan det möjligen vara så att Sophie fortfarande har fest trotts att klockan är över 20.00? Jajamensan! ”HEEEEEEEJ ERIKA! KOM HIT!” skrek det i örat på mig när det svarade på andra sidan i telefonen.

Börja ta en nattpromenad hemåt i min ensamhet. Lyckades springa in i Sara the Star på vägen och växlade några ord med henne (anledningen att jag tar upp det här är för att jag ev. tror att hon kommer läsa det här och komma ihåg att jag sa att det skulle vara kul om hon kom förbi och hälsade på oss på Boda någon dag.)

Hem till Sophie där hon var tuppen i hönsgården eller snarare tvärt om (Hönan i tuppgården?). Det var bara hon och massa karlar där, tydligen arbetskamrater alltihop. När jag kom dit hade Sophie ställt fram min Smirnoff åt mig (alternativt till sig själv). Satt där cirka en timme och höll på att skratta ihjäl mig varje gång en av killarna kom in rummet för han är så sjukt lik en kille i en film.

Efter en timme slängde Sophie ut alla men jag skulle få vara kvar sa hon. Mm eller hur? Efter 2,5 minuter fick jag också så snällt gå hem…

Söndag och jag sov nog bort största delen av mitt liv den dagen.

När jag hade bestämt mig för att det inte var ”dagen efter” längre så åkte jag hem till min tjockaste kompis, som inte kommer vara min tjockaste kompis i slutet på den här veckan eller nästa vecka (kanske, kanske veckan där på men är inte ungen ute då så ska vi hjälpa till att röka ut den därinifrån!). Murra bjöd på kaffe och vi uppdaterade varandra om allt som är värt att veta. Jättetrevlig var det för jag har inte träffat henne på väldigt länge.

Världens största katt kom in i Murras kök när vi satt där också. Den kom in bakom mig så Murra såg den innan mig. Hon vet vad jag tycker om katter så hon spände ögonen i mig och sa: ”Bli inte rädd nu!” Jag blev rädd. Det var ju ingen katt, det var ju ett muterat bergslejon! Vem uppfann katterna och hur tänkte denne då?

Hur som helst, alla hjälper Murra räkna ner till bebisens ankomst och det bara måste bli den här veckan! Hon har fått lördag som datum, spännande!

Måndag och tisdag har bara bestått av jobb. Inget kul att berätta om där. Eller jo, just ja: Tim is back! Norge var för coolt för honom.

Och nu när vi nämnde Norge finns det ju mer saker att säga. Men nu måste jag övergå till att försöka vara seriös.

Ingen har väl missat terrorbombningarna och skjutningarna i Norge?

Sen i fredags har jag följt att nyheter och tidningar slaviskt. Är det sant att en människa kan klara av att göra detta ensam? Hur störd kan en människa bli?

Jag tycker att det är så fruktansvärt att det inte ens går att hitta ord för det. Se alla bilder i tidningarna och på TV, höra alla som var där och berättade om det, föräldrar som aldrig får hem sina barn.

Hur kan en människa klara av att göra så här mot sitt eget land och sitt eget folk? Det är en gåta.
Alla tankar till drabbade, sörjande och norska befolkningen.

Avslutar här…