New Adventures of Old Erika

Idag var det ju äntligen dags för Dagen med stort D som jag väntat på så himla länge: EM-kvalet i handboll i Norrköping, Sverige - Montenegro. Vem var på plats då? Jo, JAG! Och Jessica, Jenny och Tina, såklart.

Eftersom det blev blågul vinst, gissa vad jag kommer sitta pressad framför 19-31 januari 2010?

Dagen började vid kl. 13.00 när jag, Jessica och Tina satte oss i bilen för att hämta upp Jenny.

Vi hämtade upp Jenny och åkte mot Norrköping. På vägen dit hände inga konstiga saker faktiskt.

När vi började närma oss Norrköping kom vi på att det skulle vara gott med mat. Vi hamnade i en jättestor, konstig rondell med ett McDonalds på sidan. Frågan var ju bara hur man kom dit? Vi tog ett varv i rondellen och helt plötsligt säger Tina: "Hette den där korvkiosken McOrvar?" Haha, nej tänkte vi, de kan de aldrig ha gjort. Vi svängde in mot McDonalds igen och kom av rondellen rätt, bara det att jag missade infarten till parkeringen. Vi fick vända och helt plötsligt är vi i rondellen igen. Vi åker ju förbi korvkiosken igen och faktiskt hette den McOrvar.

In mot McDonalds igen och vi kom av avfarten rätt och vi kom även in på parkeringen. Då upptäcker vi att det inte finns någon p-plats ledig. Hopp.

Ut i rondellen igen och parkerar på McOrvar och går över till McDonalds.

Vi käkar, sätter oss i bilen igen och åker och letar upp hallen. Vi hittar hallen men kommer på att vi måste ta ut pengar.

Vi hittar en Willysaffär och går in där för att köpa något litet så vi kan ta ut pengar i kassan. Jag och Jenny köper tuggummi, Jess köper en chokladbit och Tina, den IQ-befriade, köper gula påskfjädrar! Helt ärligt, är det någon som vet vad hon ska ha dem till?

Vi åker tillbaka till hallen.

När vi ska parkera står det några killar och visar vart man ska åka och så. Helt plötsligt börjar Jessica skrika: "Han vinkade tillbaka!" Vaddå? Då hade hon hittat en söt parkeringsgrabb som hon hade vinkat till och han hade vinkat tillbaka.

Vi åker vidare och ska åka in på en av parkeringarna och då står det även grabbar som man ska betala till där. Den första säger: "Åk vidare, ni." Jessicas moment of happiness 2: "Han såg att det var massa brudar i bilen!" Nej, vi skulle betala till nästa.

20 kronor kostade det att stå där men man kan ju alltid försöka pruta, dock gick det inte.

Mot hallen bara det av.

Där inne går jag och köper ett matchprogram och de andra går lite före. När jag kommer ikapp kommer Jenny fram och är jätteglad. Då har hon tagit kort på Peter Jidhe! Haha, hela planen var full av svenska handbollslandslaget som värmde upp, men Chair tar kort på Peter Jidhe!

Vi går till souvenirståndet. Planen var att jag skulle köpa en Kimtröja, Jenny en Lennartssontröja och Jessica och Tina det som fanns, men så blev det inte. Det fanns bara Kims tröja och den var ganska dyr, så jag och Jenny köpte en varsin annan gulblå T-shirt som vi satte på oss och Jess och Tina köpte en halsduk var.

Vi hade verkligen fått bra platser.
Vi sitter och tittar på uppvärmningen och Jenny, som aldrig har varit på handboll förut, är taggad till max och frågar "vad heter han? Och vad heter han?" typ. Då gör vi upptäckten! Lennartsson är inte på planen! Som jag tidigare har skrivit och Jenny med på sin blogg, så är Lennartsson hennes favoritspelare (för han är vänsterhänt) och nu är han inte med. Vilket fiasko! Men Jenny hittar snart en ny favorit: Oscar Carlén.

Jag vet inte riktigt vad Jenny, Jessica och Tina har sagt men Jenny vänder sig i alla fall om till mig och säger:

-"Är Oscar Carlén åttioåtta?"

-"Ja."

-"Och vänsterhänt?

-"Ja."

-"Men hallå, varför har du inte sagt det? Då kanske man kan småsatsa lite på honom!"

Ja, Jenny, det tycker jag!

När laget värmer upp målvakten Andreas Palica så skadar han sig och får bäras ut. Gaah, hur ska det här gå, tänkte jag då? Som tur var, så var Standström andre målvakt och fick hoppa in. Även Buitler var där och fick bli andre målvakt istället.

Efter en stund frågar Jenny om det inte är Lennartsson som står nere vid bänken och jo, det var det. Så hon fick se honom i alla fall även om han inte spelade.

Dags för matchstart och nationalsångerna är sjungna och alla spelare börjar ta av sig overallerna. Alla utom Carlén, eftersom han inte ska börja spela. Då säger Jenny om Carlén: "Men, hallå, visa lite hud då!" Haha, då hade jag fått två kommentarer av Jenny som jag aldrig trodde hon skulle säga.

Precis innan matchen ska starta skickar Jennys mamma sms och skriver frågar var vi sitter och berättar att nu är det reklam i TV-sändningen. Det tyckte jag lät så gulligt.

Matchen är igång och Kim Andersson sätter ribban på matchen direkt, haha. Nej, men riktigt kul att se att han var så laddad från start. Han gör i alla fall första målet. Sverige tar ledningen direkt.

 Redan innan matchen började hade vi fått syn på ungefär 8 st. flickor i 10-årsåldern som var målade i ansiktet och hade skyltar och grejer. De såg så härliga ut. Det var i alla fall de som höll igång publiken mest av alla tror jag, även om alla i publiken var övertända.

Mitt i matchen kommer Palica tillbaka och går med en krycka, vad synd vi tyckte om honom då.

Matchen slutade i alla fall 29-24 till Sverige (Mål: Niclas Ekberg 6, Kim Andersson 5, Dalibor Doder 5, Fredrik Petersen 3, Kim Ekdahl Du Rietz 3, Jonas Larholm 3, Oscar Carlén 2, Mattias Gustafsson 1, Robert Arrhenius 1,)

Så nu laddar jag som bara den för EM nästa år.

Efter matchen kände vi att det inte var någon idé att stressa ut, för det var så himla mycket folk.

Då såg vi att några svenska spelare stod och gav autografer till fansen, till ungarna alltså. Larholm står typ nedanför oss, sen ser vi precis när han går, att Kim har stått precis bredvid. Jag missa alltså Kim Andersson helt.

Han går typ och ska göra en intervju med Peter Jidhe och då står de här tjejerna som har hållit igång hela matchen och skriker på honom. Så himla söta vad de här tjejerna. Då kastar Kim ut ett svettband till dem, vilket liv det blev.

Han gör intervjun och går sedan tillbaka och skriver mer autografer. Då kunde inte jag hålla mig, haha. Mogen som jag är, med Jessicas kamera i högsta hugg, går jag ner och ställer mig mitt bland ungarna och börjar ta kort på Kim Andersson som aldrig förr. Jag stod länge och tänkte om jag verkligen skulle göra det eller inte men det gjorde jag!

Dessutom, var jag ändå där nere och sprang kunde jag ju lika gärna ta en autograf på min nya tröja. Så det var jag, Erika 20 år gammal, och en massa mer folk, där den längsta av dessa var två huvuden kortare än mig som stod där framme!  Helt plötsligt säger en av tjejerna framför mig till en som står bakom mig: "Titta vad jag har. Kim Anderssons svettband!" och håller det precis framför mitt ansikte. Hm, min första tanke var att jag är snabbare än henne så rycker jag bara åt mig det och springer är det mitt! Nej, de kanske inte var min första tanke.

I alla fall hann jag inte få Kims autograf på min tröja. Haha, han var tvungen att gå och nu i efterhand känns det ganska skönt faktiskt. Jag skulle nog bli ihjäl mobbad om jag hade tagit den autografen i det läget jag var i. Haha.

Vi började gå mot bilen och det hade snöat och snöade jättemycket. Inte roligt alls att köra i.

På vägen hem fick vi även lyssna på Tippi Trögos guidade tur. En guidning om vad vi såg längs vägen, bl.a. om den första vägen i Sverige som hade gatulampor och hur två vilsna indianer kom på turkiskpeppargodis. Det var ju intressant faktiskt.

På vägen hem kom Jessica på en jättebra fråga: Vad har Lady Gaga för hårfärg på riktigt?

Dagen var superkul och Jenny, som från början inte trodde de här skulle vara något för henne, hade också jätteroligt. Hon klappade händerna tills hon tillslut började klaga på att hon hade ont, haha.

 Och jag lovar att jag ska börja gå på så mycket mer handbollsmatcher! Det är ju så sjukt kul, alltså!

Imorgon blir det i alla fall hem till mamma och titta på den här matchen i repris.

Jag ska även lägga ut bilder från idag någon dag, ska bara få alla kort av Jessica. Då kommer ni få se mig och Jenny i våra snygga tröjor.