New Adventures of Old Erika

Idag, efter jag hade varit ute på en låååång promenad, skulle jag gå och sola på solariet här nere på Frödingsplan. Jag har aldrig solat där sedan jag flyttade hit, så jag var ju tvungen att gå till Konsum och köpa ett nyckelkort så jag kommer in i porten på solariet. Självklart var ju kortet tvungen och vara personligt och jag var tvungen att legitimera mig innan jag fick det. Jag hade ju inte plånboken med mig eftersom jag inte trodde de skulle be om legg, så de var bara att vända hem igen efter körkortet. Som tur är, är det ju inte så himla långt från Konsum och hem, jag tror inte ens det är hundra meter, men de var faktiskt kallt ute.

Jag hämta körkortet och gick tillbaka till Konsum. Då när han i kassan fyller i mitt personnummer på ett papper säger han: "Är du bara tjugo?" What? Hur gammal ser jag ut att vara? På honom lät det som jag såg ut att vara lastgammal... eller trettio i alla fall. Som om jag inte har nog panik att inte kunna kalla mig tonåring längre. Eller ja, jag är fortfarande bara nitton!

Imorgon kommer min moder hit. Hon ska hjälpa mig att få ordning på allt inför lördagens bravader. Dessutom köpte jag, i fredags, "hyllor på hjul" att ha kläderna i, i garderoben som mamma ska hjälpa mig att sätta ihop. Förut hade jag en byrå i garderoben, men eftersom den byrån nu är utplockad i delar är min garderob nu mera en före detta byrå täckt med en hög av kläder. Jag är glad om jag hittar det jag letar efter där inne.

Imorgon blir det även lite partaj med Bodagänget. Vi har köpt in Singstar och Buzz till skolresesäsongen som vi ska testa. Dessutom blir det mat och Wille och Eric har förberett lekar eller något annat hemligt.

På onsdag blir det filmkväll hos Tina. Gissa vilken film hon har fått tag i. Jo, "Remember the Titans"! Äntligen, säger jag bara.

Måste även berätta om min lillasyster förra veckan. För er som inte vet det går hon första året på omvårdnadsprogrammet på gymnasiet.

Jag var hemma hos mamma och så såg hon att jag kliade typ långt upp på armen och då säger hon: "Kliar det i armhålan? Då har du streptokocker!" Jag frågade henne då om inte det var en halssjukdom, men nej, man kunde ha det i armhålorna, arm- och knäväck och på massa ställen tydligen. I alla fall gav hon sig inte utan fortsatte tjata om att jag hade streptokocker och frågade om jag hade utslag och grejer.

Några dagar efter det fick jag ett SMS av Jennifer där det stod: "Erika, jag vet vad du har. Du har lunginflammation!" Jag svarade att nej, det har jag inte alls och fick till svar: "Jo det har du. För man hostar i ett halvår om inte mer. Och sen har man ont i bröstet, det har ju du?" Det syrran baserade allt detta på var att jag faktiskt hade ont i bröstet i början av februari i ungefär fyra dagar. Hon tyckte det var synd att jag inte hade det för hon hade löst min sjukdom och hon berättade även att det behandlas med antibiotika. Jag frågade ju självklart henne om varför hon försöker ge mig massa sjukdomar och hon svarade: "Jag försöker lösa alla sjukdomar du har!" Men hallå, hur många sjukdomar tror hon jag har? Jag är för tillfället faktiskt helt frisk. Jag tror det är så att när hon läser om en sjukdom i skolan måste hon se den i verkligheten och letar symptom hos mig. Lite hypokondrisk, fast inte åt sig själv, utan för mig, bara för att se om det så som det står i hennes böcker. Jennifer, du kanske ska gå till dig själv och söka felet?

Avslutar med att säga: