New Adventures of Old Erika

Fy i helvete alltså, vilken dag.
Jobbade förut då och ingenting gick som jag ville.

Situation 1:

Jag lyckas skära mig i fingern utan att jag vet vad jag har gjort och det sluta aldrig att blöda.

Situation 2:

Jag skulle byta bilder på en tavla i caféet, en sådan reklam tavla som det sitter olika erbjudanden och liknande i. Så jag lägger tavlan över disken, där det är ganska trångt som det är, där ligger det även två högar med broschyrer och det står även två värmeljus.

Helt plötsligt känner jag att det blir varmt under armen, tittar ner och ser att en av broschyrerna ligg över ljuset. Jag fick tag i broschyren och sprang och slängde den i diskhon precis innan den började slå lågor.

Tror ni det lukta något brännet, eller?

Situation 3:

Klockan tre skulle de komma ner ett gäng och käka bullar och dricka kaffe som jag skulle ha gjort i ordning tills dess. Halv tre kommer snickarna ner och ska fika.
Så vid kvart i tre ska jag brygga kaffe. Jag fyller på en kanna med kaffe och går och ställer den på bänken medans jag tar ner en termos från en hylla. När jag ställer ner termosen ser jag att kaffekannan har läckt jättemycket, så jag ska lyfta bort kannan från allt kaffe som runnit ut. Då lossnar botten på kannan. Alltså jag håller i kannan medans botten på kannan ligger kvar på bänken. Kaffet forsar ju så klart ut över hela bänken, ner i alla lådor och skåp som är nedanför och självklart över hela golvet.
När jag fattar att kannan gått sönder, typ en hundradel efter jag lyft kannan, och att kaffet är överallt ska jag givetvis ta några kliv bort ur kaffet snabbt, men inte! Jag halkar ju så klart och ramlar. Inte nog med att jag ramlar, hela golvet är ju fullt med kaffe.
Så medans jag ligger där och simmar i kaffet kommer Kent och Peter, som alltså har sett mig ramla, men inte varför, springande och tittar så jag lever. Ut från kontoret kommer även Eric som bara hört *DONK* utifrån café och inte visste vad som hade hänt.
Jag reste mig ganska snabbt och hela jag är full i kaffe. Jag springer bak på lagret och kontoren och sliter av mig min vita tröja, som nu är brun, och mina vita skor, som nu är bruna. Efter kommer Eric och håller på att skratta ihjäl sig, sen kommer praktikanten och frågar vad som har hänt, sen kommer Peter med kannan, alltså kannan i ena handen och botten i andra, sen kommer Kent och frågar vart det finns en mopp.
Det tog säkert 40 minuter för Eric att sluta skratta.
Men jag tyckte att detta var ganska bra gjort av mig.

Men kul dag på jobbet. Jag fick ju bara ett sår i fingret och något mellan ett blåmärke och en lårkaka på låret. Dessutom luktar jag fortfarande kaffe!